Har du någon gång undrat över de små stugorna längst ute på Farstanäset i sjön Magelungen, i det natursköna området mellan Farsta och Huddinge? Kanske satt dig på en sten vid vattnet med din kaffetermos - efter att ha strosat genom vitsippsbackarna och längs stigarna. Så rofyllt, alldeles i kanten av storstaden.
Det är vi som är Farstanäsets stugförening, 38 friluftsstugor vackert inbäddade i grönskan och en samling naturälskare som vår, sommar och höst bebor och vårdar området. Vi vill att Farstanäset ska vara en oas för rekreation och naturupplevelser för alla oss, både stugägare och allmänhet, som behöver en stunds andhämtning från arbetet och livet bland sten och betong.
I början av 1900-talet ökade intresset för friluftsliv. Folk ansåg att det var hälsosamt att vistas i naturen. Det var bland annat scoutrörelsen som bidrog till detta. Övernattningen kunde ske i sportstugor eller tält. På 1920- och 1930-talet blev det billigare att tälta och de första organiserade campingplatserna i Sverige anlades omkring 1930.
Under de allra första åren av tältning på Farstanäset, 1935-1937 så var Farstanäsets mark uppodlad och kor gick på bete. Så man fick sätta upp sina tält i skogen. Där den "gamla" badplatsen låg fanns de mest eftersökta tältplatserna under dessa år.
I slutet av 1930-talet ankom även en hel del bostadslösa till Slussen i Stockholm. De gick omkring några nätter på söder varpå de sökte sig till de sociala myndigheterna. Där blev de utrustade med tält, en uppvärmningsanordning och ett par kastruller och sedan blev de placerade på Farstanäset. Näset användas således under en tid som ett tälthärbärge för bostadslösa. 1938 var tältsemestern det nya för många av dem som just fått sina första lagstadgade semesterveckor. Att tälta blev en ny möjlighet för städernas folk att komma ut i det gröna. 1939, när Farstanäsets lägerområde (camping) öppnades, blev den en av dessa möjligheter, två årtionden innan förorten Farsta började byggas någon kilometer därifrån. Svåra tider var dock att vänta och redan i slutet av den första säsongen 1939 bröt 2:a värlskriget ut.
Bland stugföreningens äldsta medlemmar som gått bort nu, fanns Daddy, som egentligen hette Maria, och Elvy. Deras första möte med Farstanäset ägde rum 1941 och de berättade för oss andra hur de gick till fots eller cyklade från järnvägsstationen i Fagersjö.
– «Min systers man hade ordnat ett militärtält och spänt duken på ramar med fönster och dörrar», berättade Elvy.
Det var genom systern som Elvy och Daddy lärde känna varandra, en vänskap som bestod i över femtio år. På Farstanäset dansade de som nygifta till dragspelstoner och myggsurr, här plockade barnen blommor till midsommarstången.
Under krigsåret 1941 var ransoneringen omfattande och beredskapen krävde sitt. Militären behövde all tältduk som stod att uppbringa. På Farstanäsets camping, såväl som några andra tältplatser i Stockholm fanns det tältstugor enligt design s.k. "Stockholmsmodellen". Dessa användes primärt för säsongscamping. Man monterade en stomme av läkt på en färdig trossbotten. Camparna köpte själva sin tältduk på rulle hos "Oskarsons Lager" på hörnet Kungsgatan/Vasagatan. 1941 var detta inte möjligt längre. Istället för tältduk blev grönmålade masonitskivor lösningen. Masonit var ett material som uppfanns i USA 1924 av Thomas Alva Edisons närmaste man, William H Mason. I Sverige startade tillverkningen på licens 1929 av Masonite AB. Det var ett materialet som efterhand skulle visa sig vara väldigt hållbart.
«– I början på 40-talet så togs tälstugan ned efter varje säsong. Min man tingade platsen till nästa vår. Då betalade man sin avgift i receptionen vid träbron och satte upp den på sin plats igen.»
I och med att många av stugorna hade masonitskivor fastspikade så slutade man montera ned stugorna. Stugplatserna var vid den tiden utspridda på den första ängsmarken efter backen upp till vänster efter Ladan ända bort till näsets östra udde. «– Ibland var det så högt vatten att man fick ro för att ta sig över ut till Näsudden där stugorna låg, berättade Daddy. Eller hoppa på tuvorna.»
Det var Stockholms stad som svarade för området och de båda mindes den tiden med saknad.
«– De skötte området perfekt och ordnade så mycket, midsommarfirande, lekar för barnen, de tog hit folkdanslag och jag vet inte vad.»
Särskilt gick deras minnen till Rolf Kleen 'Roffe' som sedan början av 50-talet förestod kiosken som låg i ekbacken ner mot övergången till näsudden. Han var en fixare som vårdade allt och alla. Till sin hjälp hade han tre vakter som svarade för skötsel av allt från gräsklippning till dasstömning.
«– "Seve", som chefade över vakterna, såg till att toaletterna blev rengjorda varje morgon. Och han fanns alltid till hands om man behövde hjälp.»
Som exempel på detta berättar Elvy hur hon fick sin stuga:
«– Jag köpte min stuga på 2X4 kvm 1956. Seve, som visste att jag var ensamstående med barn hade sagt till mig 'Det är klart att du ska ha en stuga!' Efter köpet hjälpte han mig att montera den. Även vid ett senare tillfälle när jag ville flytta närmare Daddys stuga, kom han ut med häst och vagn från Farsta gård, flyttade den och satte sedan upp den på en plats min lille pojke valt ut.»
Elvys stuga stod faktiskt kvar på samma plats (11) ända fram till 2019 då den tyvärr fick rivas.
Det var vårar med lövkrattning, somrar av kaffe och saft på verandan och höstar av tillbomning, i årtionden. 1950-tal blev 60-tal och väldiga förorter växte upp i omgivningarna. Mycket förändrades. Ofta, men inte alltid, till det bättre. Masonitstugorna fick stå kvar och gemenskapen bland stugfolket växte sig stark under decennier.
Under 1980-talet förändrades kommunens inställning till Farstanäset. Skötseln eftersattes, mycket lämnades att förfalla. Förfallet öppnade för påhälsningar av missbrukare som skapade otrygghet. Ett omtag och förnyelse behövdes. Trots osäkerheten och myndigheternas minskande ansvarskänsla bet sig många stugägare, som Elvy och Daddy, kvar. De vårdade sina täppor, reparerade efter vandalisering, höll näset befolkat och i hyfsat skick för flanörer och friluftare.
Så började en ny generation göra de äldre stugägarna sällskap. 1988 bildade de Farstanäsets stugförening för att bättre organisera skötseln av området med städdagar, valborgsfirande och gemenskap.
1991 överlät kommunen skötseln av näset på Farstas lokala fritidsdistriktsnämnd, vilket gladde stugföreningen. Nu skulle krafttag kunna tas för att hålla området fint, aktiviteter startas upp för att återupprätta idyllen. Flera stugägare började rusta upp stugorna och ersätta det förfallna med nytt och hoppades.
Men dåtidens lokala politiker hade en annan agenda. En tjänsteman gjorde en utredning och kom fram till chockresultatet: allt skulle bort! Campingen, liften, serveringen och stugorna. Chansen att bevara stugorna och återuppliva idyllen verkade gå upp i rök. I januari 1992 beslutade politikerna att gå på utredarens förslag; allt skulle vara borta till 1995.
Men stugföreningen vägrade acceptera planerna. Må vara att campingens tid är förbi, men stugorna är inte ett problem, snarare tvärtom. De gick ut till allmänheten och berättade, samlade namn, protesterade och krävde att stugområdet skulle bli ett koloniområde och bevaras.
Det tog ett drygt årtionde att nå målet. Mycket försvann, som t ex campinganläggningarna, liften och kiosken. Men gällande stugornas framtid mattades vare sig medlemmar eller allmänhetens stöd av. Och trägen vann - till slut. Politikerna insåg redan 1994 misstaget, ändrade ståndpunkt, och idag ligger stugorna ännu där. När detaljplanen blev klar år 2002 fick medlemmarna små lotter runt 55 kvm. Näsudden arrenderas som kolonistugeområde och naturmarken, med undantag för träden, sköts till största delen av föreningen.
Antalet stugor har reducerades från 48st till 38st. Dessa ligger väl utspridda och 'insprängda' i naturen. De flesta stugor rustats upp eller bytts ut. Fortfarande finns några masonitstugor kvar - t ex Nummer 5 och 13 har efter stadsmuseets önskan fått särskilda regler så att de till det yttre och i material bevaras i ursprungligt skick. Speciellt stuga 13 har återställts i yttre originalfärg och utjänta material har ersatts under 2020-2022.
Föreningen gör ett stort arbete för att bevara och hålla området tryggt. Varje år kommer fler och fler människor ut till näset. Det lär inte minska med tanke på de stora inflyttningarna som pågår till Farsta. Stadsdelen har gjort en del investeringar i t ex ett fint grillhus vid "gamla" badplatsen, men det finns fortsatt stora behov och möjligheter att rusta upp näset. Föreningen och staden/stadsdelen är vänner i ambitionen att bevara och utveckla alla de unika kulturvärden som finns på platsen.
Daddy och Elvy är borta nu, liksom Axel och andra som i så många år skötte sina stugor, vårstädade och tog en kaffetår på verandan. Nya naturälskare med stor kärlek till Näset har flyttat in i de små stugorna. Ett viktigt stycke kulturhistoria lever vidare och utvecklas.
Materialen är modernare och häst och vagn har ersatts av bil. Men nu, som förr, betyder det lilla Farstanäset en chans för gatornas unga och äldre att komma ut på rena landet, nära stan, men ändå inom dess yttersta gräns i den magiska sjön i söder.
Farstanäset öppnar välkomnande sin gröna famn åt alla som behöver en nypa luft och ett rofyllt avbrott i vardagens jäkt.
Varmt välkommen.