Jag är mer eller mindre uppfödd på Farstanäset. Min familj bodde i Hökarängen och vi cyklade till Farstanäset över den gamla militärbron från Hökarängen.
Jag är född 1947 och på 50 talet fick jag åka bak på pappa Hans cykel medans lillsyrran som var ett år yngre satt på en sadel på styret
I början slog vi upp ett vanligt 4-mannatält vid den stora eken vid kiosken. I ett skogsbryn i närheten fanns det en tältstuga där det bodde en person som var en hejare på att spela banjo.
Pappa snickrade ihop en permanent träbotten som vi ställde tältet på. Mot slutet av säsongen när vi tog ned tältet fick plattan stå fick lutad mot ett träd tills nästa säsong.
Tältstuga
Några år senare in på 50 talet skaffade vi en tältstuga som var ett steg upp och klart bättre. Man gjorde en trästomme av läkt. Tältduken till stugan köpte man på rulle hos "Oskarsons Lager" på hörnet Kungsgatan/Vasagatan. Vi hade aldrig någon masonitstuga. Och några nya fick inte uppföras utöver de som fanns sedan kriget. Men modellen var densamma annars.
Vi hade vår tältstuga på säsongcampingen på Näsudden till vänster efter backen 20 meter upp, placerad i skogsbrynet alldeles precis bredvid Ladan.
Varpaklubben och latrintömning
Nedanför backen på andra sidan anlades en liten bollplan. (mitt emot nedre parkeringen red.anm.)
Där hade varpaklubben sin huvudsakliga plats att kastade varpa. Varpaklubben hette FKK Farstanäsets kamratklubb och det ska finnas gamla tidningsurklipp om dem.
Om man fortsatte uppför backen till höger (nära det nuvarande förrådet red.anm) fanns det 2 st dass, ett s.k. dubbeldass. Man kunde fortsätta förbi dassen 20 meter ut i branten på en landgång av två plankor. Där tömdes latrinen.
En bastant dam vid namn Sköld hämtade alla tunnor runtom på Näset och drog ut dem på landgången och tömde. Man krattade bara löv över avfallet och det luktade riktigt illa på platsen.
Evertsberg och badberget
Det fann en familj lite längre bort också vid namn Sköld som hade en masonitstuga ("Evertsberg", Stuga nr 25 f.d.19 red.anm) men de var inte släkt med latrindamen. Vi brukade bada mycket där vid badberget tillsammans med familjen Skölds 3 grabbar. Det var härliga sommardagar. Den stugan finns inte kvar längre men minnena finns.
Gamla Ågestabron
När jag växte upp var länsgränsen mitt på Ågestabron. Men bron var bara enfilig och innan det blev trafikljus installerat på den så uppstod väldigt komiska situationer. Vi brukade ofta titta på när 2 förare startade från varsitt håll för att sedan mötas mitt på bron och debattera om vem som skulle få backa.
"Skyttevärnet"
Några hundra meter bort nedför backen till vänster låg Karin och Gunnar Götnäs stuga. (stuga 13 f.d. 18 red.anm) Bredvid deras stuga finns det en skålformation som påminner om ett skyttevärn. Jag frågade dem en gång vad det var. De sade att den förra ägaren har byggt den. Det är absolut inte en försvarsanläggning som en del säger. Den har sett ut sådär sedan innan 50 talet iallafall. Kanske ett privat badkar eller en plats för planteringar?
Salthagel vid Militärförrådet
På Farstasidan vid militärbron fanns ett stort militärförråd, omgiven av taggtråd och med värdens bästa hallonbestånd och en otroligt ilsken vakt med hagelbössa som var laddad med salthagel (grovsalt). Något som svider bra och länge när man blir träffad. Man aktade sig noga för den farbrorn.
Men man kunde smyga igenom en glesare öppning av taggtråden från sjösidan.
Gamla vägen är numera gång & cykelväg. Det låg ett ställe som vi kallade dårhuset. Det huset är rivet numera. Det var lite läskigt o cykla förbi. De var ju snälla som bodde där men när man var liten var det lite läskigt.
Längst ned på korttidscampingens äng i riktning mot Svartsjö fanns det en jättestor ugn. Den låg vid skogsbrynet nedanför en slänt och var en stor sopförbränning med murad skortsen. Där brändes alla sopor. Det bör finnas något spår kvar där i och med att det var en så pass stor anläggning.
Danslogen
Till vänster på vägen strax innan kiosken fanns en stor lada där brukade man ha logedans. Det var en ganska stor kåk. En kille som skulle segla jorden runt byggde en stor segelbåt därinne. Jag brukade vara inne och var så imponerad av alla hans maskiner som han drev med bensin.
Det blev nåt trubbel så han flyttade båtbygget bort till svartvik. Om det blev nån jordenruntresa vet jag ej. Ladan brann ned gissningsvis i slutet av 50 talet. Jag minns inte dansbanan på Näset som en del talar om. Kanske byggdes den på 60 talet som ersättning till logen.
10-öres telefonen
På vaktstugan satt en liten hytt med en svart s.k. "tioörestelefon" där man kunde ringa. Det fanns ett litet tak för telefonen. Den satt till vänster om trappan. Liten öppen kur. Vore spännande om det gick att återställa i nån form.
Jag äger faktiskt Solnas sista 10-öres telefon. Televerket levererade den till mig men vägrade göra service på den. Den är dock grön. Jag använde den sålänge det gick. Vaktstugan hyrde ut s.k. "Blekinge ekor". Fisket var extremt dåligt på den tiden. Vi rodde med drag över hela sjön men fick aldrig några napp. Minns en av vakterna som var en äldre farbror som hette Seve. Han bodde på Farsta Gård. Han hade glömt snusdosan en gång. Det var katastrof så jag fick cykla till Farsta gård och hämta den åt honom.
Tidningsbud och glassförsäljare
Under mina barndomsår på Farstanäset var jag lite driftig och tog på mig att sälja morgontidningarna åt kiosken. Jag hämtade tidningarna på Ågestavägen i en busskur där de runt 06:00 kastade ut bunten från bussen som ansvarade för att distibuera tidningarna. Jag cyklade sen runt till alla stugor
och sålde dem. Sålde även glass i glasslåda med kolsyreis. Glassen räckte dock aldrig till så att det fanns kvar några att sälja till badgästerna.
Pengarna jag fick från tidningsförsäljningen hade jag under sängen i tältstugan. Roffe vid kiosken brukade låta mig behålla pengarna när jag skulle göra avräkning. Jag minns även han som hade kiosken innan Roffe han hette Torvald och var enarmad. Den andra armen hade han råkat mala ned i en kökskvarn...
Svartviks livsmedel och brasafton
Efter vägen bort mot svartvik fanns det en affär. Dit fick man åka o handla. Den byggnaden skall finnas kvar. Det fanns även flera olika byggnader ägda av företag liknande Asea stugan (Farstanäsets friluftsgård red.anm.) T ex hade Posten en stor kåk för anställda där de kunde boka och bo precis som Asea stugan. Om man gick förbi fotbollsplanen och följde stigen efter sjön till platsen nedanför en stuga (nuvarande stuga 17 red.anm.) så ordnades det s.k. "Brasafton" på lördagkvällar. Brasafton var inte en majbrasa men alla som ville kom dit och åt grillkorv drack gott.
Familjen Sköld hade en kanadensare som vi paddlade mycket i. Under den gamla träbron vid Norrån fanns det massor av fladdermöss. Vi brukade parkera kanadensaren där och vänta på en flock fladdermöss flyga in under.
Förresten, där ridhuset låg hade de en gång ett jättestort världsmöte med scouter. Platsen var knökad med tält från hela världen en sommar.
Avslutande historia
Ett lustigt minne är en Elis och Edit Svanberg som ägde en masonitstuga (stuga 16 f.d. 39 red.anm) Bakom Götnäs kåk hade han sin roddbåt. En dag skulle "Svanis" ro frun till Ågesta bron för att ta bussen. Frun var en redig dam medans han själv var rätt mager. Han tyckte 'tanten' måste ha blivit tyngre sen sist för det var så oerhört tungt o ro.
Men när han skulle tillbaka var det fortfarande lika tungt. Han undersökte närmare och upptäckte att hon inte hade lösgjort bojen och bojstenen och att han hade rott med det på släp hela vägen.
Han drog då upp bojstenen men när han skulle lyfte i den i båten så tappade han den så illa att hela akterspegeln på båten kom under vattenytan varpå hela båten tog in vatten och sjönk. "Svanis" fick således simma iland utan båt....
