Den som idag besöker Farstanäset upplever ett vackert kulturlandskap med lövträd, tallskog och grönskande blomsterängar. Från höjden där herrgårdstorpet Näset låg ser man sjön Magelungen från både öst och väst. Man kan fantisera om hur livet gestaltade sig för de människor som en gång levde här. Kulturen är gammal kring sjön Magelungen. I fyratusen år har de bott människor kring sjön. Man har vid dess strand hittat fyra stycken stenyxor, en på Farstanäset och två vid Farsta gård samt en vid Högmora. På Farstanäset finns gravhögar från folkvandringstid 400-800 e Kr till vikingatiden 800-1050 e Kr.
Farsta var förr en odlingsbygd, välbehållen genom många generationer i en för folk och djur anpassad livsform. Men nu är betesmarkerna runt Farsta bebyggda. Barndomens smultronställen finns inte längre och markernas doft av häst, ko, svin, får och getter har dunstat bort. Ladugården, smedjan, väderkvarnen och de flesta torpställen finns inte kvar. Farsta gård finns kvar och gömmer än på många hemligheter. Hur många vet t ex något om "Den vita stenen, tunneln, och den gamla stenfoten" vid Farsta gård. Visst finns det minnen kvar än. Man kan fortfarande glädjas åt att det finns så mycket gammalt kvar att se, eftersom vi inte vet hur mycket som redan gått förlorat.
Till Farstanäsets vackra område leder en lång vacker träbro. Den byggdes först av Ingenjörs trupperna 1913-1914 som ett led i Försvarsmaktens s.k. Södra front. Den byggdes för att klara fordonstrafik. År 1953 var träbron fallfärdig och försvaret byggde en ny. Nu använde man tryckt virke och träpålar som pålades ned till berggrund. Vid bygget använde man vaktstugan som expedition. Efter 45 års tjänst rev Stockholm stad den 2:a bron och ersattes den med den nuvarande 3:e. Den är fortfarande byggd i samma stil, men i en modern träkonstruktion på stålbalkar och med ordentliga fundament i betong. 200 meter lång och 3 meter bred, avsedd för fotgängare och cyklister. Den är även försedd med belysning och en viktig del av traktens miljö.
På Farstanäset växer frodig ekskog och tallskog varvat med ett flertal öppna ytor. Om man går västerut från Militärbron och viker söderut vid bommen så finner du Farstanäsets friluftsgård med (fungerande-nedlagt) motionsspår. På vägen dit passerar du en stor pulkabacke med trappa och ett toppfint utegym. Pulkbacken var förr en skidbacke med lift. Letar du noga kan du hitta delar till liften som sitter kvar. I närheten finns ridstigar och de används flitigt av ridverksamheten i Farsta ridklubb som ligger allra längst västerut på Farstanäset.
Följer du grusvägen österut istället så hittar du den gamla kortidscampingplatsen som numera är en stor äng. Tittar du noga ser du den gamla vägen som gick runt campingplatsen i form av en ögla. Fortsätter du längre ut och närmar dig Näsudden kan du vika till vänster vid stugföreningens nedre parkering. Följ den grusade gången så kommer du strax fram till det gamla Farstabadet, även kallat 'Barnbadet'. Det ligger ganska precis tvärsemot Farsta Strandsbadet som finns på andra sidan vattnet. Här finns ett allmänt grillhus som byggdes 2016. Naturbadet har inte kvar sina bryggor och underhålls inte kontinuerligt men det är en jättefin plats och visst går det att bada fortfarande. Efter ett medborgarförslag har ny sand lagts ut på sjöbotten och på land under hösten 2020.
Bredvid grillhuset syns grunden till campingens omklädningsrum som byggdes på 50-talet och revs på 80-talet. Där finns några sittplatser utställda på grunden sedan 2020.
Det rörliga friluftslivet har mycket stor behov av Farstanäset. När campingen var i drift har man under peaksäsongerna runt 12 000 övernattningar. Som mest hade man en säsong sextiofemtusen övernattande då ett världsmöte för scouter hölls och besökare från alla världens hörn kom: Kineser, japaner, koreaner, turkar men allra flest kom nog från Finland.
Stugföreningens kolonistugor finns utspridda i naturen på Näsudden, just på de platser som använts för säsongscampingen ända sedan slutet av 1930-talet.
Stugorna ger Näsudden en levande karaktär för alla besökare. Här finns både gamla och nya stugor att titta på. I enlighet med stadsmuseets önskemål har föreningen bevarat 2 stycken masonitstugor från 40/50-talet i originalutseende. Det är stuga nr 5 och 25. Stuga nr 25 har de klassiska måtten som staden använde för tältstugor och är i original grön kulör med bruna knutar och foder.
Det finns också en allmän väderskyddad grillplats på den första ängen på Näsudden.
Det som idag kallas Näsudden, hette förr Holmen. Det var en mer eller mindre obebodd ö utanför själva Näset. Men de flesta avsåg med 'Näset' hela nuvarande Farstanäset, dvs både både Näset och Holmen. Alldeles nära den gamla ladan byggdes här 1863 Torpet Holmen. Men redan 1876 hade torparna gett sig av och Holmen var åter obebodd. Fast egentligen betade en del av Farsta Gårds djur här på sommaren. Och man förvarade både djur och hö i den unika ladan.
Nordväst om den gamla campingplatsen låg torpet Näset. Det omtalas i skrift redan 1694 och då som sommarbebyggelse åt krögaren Harald Frijs, vid Tallkrogen. Här bland fruktträd och bärbuskar har sedan många torpare bott med sina hårda livsvillkor. Grundstenarna (längd 11,70 m x 6,80 m) finns kvar och kan berätta om var huset legat och miljön om tid som varit. Fortfarande kan man se blommor som finns från torpet, bl a bellis och scilla. Har man lite inlevelse, verklighet och fantasi, så hör man barnen Anna-Maja född 1755, Anders född 1762 och Maria född 1769 springa och stoja. Deras far hette Lars Andersson född 1736 och deras mor hette Maria född 1727. Både byggnaden och människorna är borta, men för mig finns de där ändå, i fantasins värld känner man dem i luften. Torpet Näset hade sjön på båda sidor om sig. Delar av en fristående källare och syrenbersån finns kvar liksom den stora järnkroken vid sjön Magelungen som färjelinan var fäst vid. Färjan som gick mellan Farsta gård och Näset.
C.M. Bellman besökte Farstanäset år 1773, där han skriver Öfver händelsen på Näset den 19 augusti 1773. '- Sjung och Läs Om hvad i går olyckligt hände På ett Näs, Dit en poet anlände...' (Dikten är på fem verser).
På 1800-talet fanns det en vitsig torpare på Farstanäset som sade: 'Av det man sparar för Farsta gårds behov, man förvarar i Näsets lada". Samme torpare tog olovligt ledigt på våffeldagen. Dagen efter var Patron på Farsta gård rysligt arg på honom och frågade varför han inte kom dagen innan. Torparen svarade då: "Våffeldagsgädda skall man ju ha en, om det så tar hela dagen att dra upp den ur Magelungen".
Först hette den 'Aseastugan' och byggdes i slutet av 1930-talet och användes som semesteranläggning av ASEA:s anställda. Man byggde först den lilla längan, där bastun var inbyggd. Stugan användes först som semesterstuga. Asea hade stugor praktiskt taget överallt i Sverige. De som jobbade i Västerås och Karlskoga kunde semestra på Farstanäset och de som jobbade på Aseaverkstäder inne på söder i Stockholm fick använda stugan för weekendutflykter och som övernattningsstuga. Mäster Olofsgården fick år 1959 stugan som gåva av Sigfrid Edström. Han var då chef för hela Aseakoncernen. Stugan var inte så stor då men Mäster Olofsgården kostade på den helen del och började att ha stugan som sommarläger. Sedan blev det ett utflyktsmål och övernattning för scouting, och stugan började kallas 'Scoutstugan'. Det var efter det att Aseastugan hade tillkommit som man började att tälta ute på Farstanäset, det som med tiden utvecklades till Farstanäsets Stugförening. Idag ägs och förvaltas Farstanäsets friluftssgård av orienteringsklubben OK södertörn
Den vackra knut-timrade K-märkta ladan är från 1700 talet och den enda som finns kvar i Stockholmsområdet. Det är också den enda byggnaden som är kvar av Näsets torpbebyggelse. Den är därför en viktig länk i förståelsen av Farstas äldre historia. Den var nära att gå förlorad men Stockholms stadsmuseum drog igång en räddningsaktion med beredskapspengar år 1996 efter att Stugföreningen och privatpersoner som Ove Andersson fått uppmärksamhet kring ladan i media. Hela ladan monterades ned av ett beredskapslag. Vissa stockar behövdes bytas ut, men de flesta kunde bevaras. Stockarna bilades med yxa på traditionellt sätt och en ny grund lades med med plocksten och kalkbruk. Taket som var helt förstört blev bytt. Det var ett omfattande arbete, men det var väl värt det. Tänk på kommande generationer. Det går inte att beskriva en sådan här byggnad. Den måste ses.
Bredvid Ladan finns en stor ek med 3 stammar. På Farstagård talades det om att tre vackra systrar som varit pigor på Farsta Gård fått en ek med 3 stammar planterad av en Sven Dufva, till minne efter att de, tillsammans med honom lagt höstskörden i ladan. Efterforskningar av Ove Andersson bekräftar det hela. Drängen hette dock Carl Dufva, född 1740. Systrarna Holm hette Aina, Maja-Lena och Brita. Maja-Lena och Brita var tvillingar födda 1750. Det är troligt att drängen letat efter en planta som passade för ändamålet för Eken har en tvillingstam. De är alla sedan länge borta, men Eken, den står kvar.